Ibland har storleken betydelse. I vissa fall krävs en längre och mer omfattande som bottnar på djupet, andra gånger en lagom stor i ett behändigt format som kan köras i raskt tempo utan att vara lika fyllig, men ibland duger en kort som med kraft kan trycka till direkt där det behövs för att snabbt lösa ut situationen. Petri-bloggen tittar närmare på order och kommandon när vi förklarar OBO och OBK, och jämför dom med 5-punktsordern.

För många är de okända, för många andra meningslösa förkortningar, men i praktiken används dom dagligen i verksamheten även om man ofta inte funderar över det. I denna blogg förklaras begreppen OBO och OBK, två snarlika akronymer.

Bild 1 – När kulorna viner finns inte tid för en 5-punktsorder eller OBO, då kan det vara lättare att styra personalen genom OBK. Foto: Antonia Sehlstedt, Försvarsmakten.

Två akronymer med snarlika syften

Akronymen OBO står för:
 – Orientering
 – Beslut
 – Order

Akronymen OBK står för:
 – Orientering
 – Beslut
 – Kommandon

Medan de två akronymerna är lika till utseende, har de en väldigt distinkt skillnad, genom att en OBO medger till mottagaren att agera inom ramarna för en order, medan en OBK istället direktstyr mottagaren på ett kort och primitivt sätt med direkt verkställighet för ett extremt snabbt resultat.

Vad är skillnaden?

För att förklara skillnaden mellan OBO och OBK, kan man söka hjälp i Försvarsmaktens litteratur. Handbok Markstrid – Taktiska fältmässiga grunder 2016 (MSH TaFäG 2016) anger på sida 39:

Chefen nyttjar Försvarsmaktens ledningsfilosofi – uppdragstaktik. I uppdragstaktiken ställer chefer uppgift – ger order – samt tilldelar resurser och handlingsregler men lämnar så mycket som möjligt av val av metod för genomförandet åt sina underlydande.
Chefen ska också kunna nyttja kommandostyrning i de situationer där kravet på samordning i detaljer är stort.
Chef leder sitt förband med order, kommandon, tecken och signaler.

Avsnittet klargör att kommandon används för detaljstyrning när fokus är samordning, och att man då inte tillämpar uppdragstaktik utan istället kommandotaktik. Ordern i en OBO ställer en uppgift till mottagaren, som denne skall lösa – enligt Försvarsmaktens filosofi skall det i möjligaste mån vara uppdragsbaserat, det vill säga att uppdragsställaren meddelar önskat slutresultatet och låter mottagaren ansvara för genomförandet. Med en OBK tar uppdragsställaren själv direkt ansvar för genomförandet genom att ge kommando om hur uppgiften skall lösas.

Vad som utgör en order

En order är en tvingande befallning om en uppgift eller en verksamhet som ska genomföras av en befattningshavare eller en enhet och kan ges skriftligt eller muntligt. En order till förband bygger vanligtvis på Arméns uppgiftsbegrepp för att mottagaren skall vara införstådd i innebörden av de begrepp som högre chef använder, men en order kan också ges utan att använda dessa begrepp om man på annat sätt förklarar vad som skall utföras.

Handbok Armé – Ledning 2016 (AH Ledn 2016) fastställer en del kring en order på sida 33:

Order är en tvingande befallning om att en uppgift eller en verksamhet ska genomföras.
En order ska klart och tydligt ange:
•  Vilka uppgifter som ska lösas.
•  Vilka resurser som disponeras.
•  Befälsförhållanden.

En order bör innehålla syftet med uppgiften.

En order ska följa ordervägarna (linjen) och ställas till närmaste underlydande (chef).
Endast i undantagsfall kan underlydande chef förbigås, men denne ska snarast underrättas om förhållandet.

En order bör inte föreskriva hur ett förband ska lösa tilldelad uppgift utan endast avsikten och uppgiften. Det är sedan upp till chefen för det förbandet att
självständigt besluta om hur uppgiften ska lösas. Varje underställd chef ska därför, med högre chefs order som grund, utfärda en självständig order. Det innebär att högre chefs order inte ska vidarebefordras eller förses med tillägg utan ska bearbetas.

Formuleringen av avsikten (beslut i stort) ska göras mer i allmänna drag och skrivas i futurum. Den utgör grunden för de underställdas beslut och ska i tid och rum sträcka sig bortom den ställda uppgiften. Uppdragstaktik innebär att det är avsikten som står i centrum. Förståelse för avsikten med uppgiften ger större möjlighet för enskilda och chefer att kunna improvisera samt utnyttja de tillfällen som leder till framgång.

Ofta innehåller ordern också styrningar avseende rum (platser, områden) och tid (när verksamhet påbörjas eller ska vara genomförd). I brådskande lägen kan en order innehålla endast uppgift.

Order delges muntligt, skriftligt eller via ledningsstödsystem. Order kan ges enskilt eller samfällt. För att vinna tid till förberedelser vid underlydande förband ger chef order efter hand, vilka bör sammanfattas i ett senare skede. Då så är möjligt ges förberedande order.

Den chef som ger order ska alltid genom dialog och kontroll förvissa sig om att mottagaren har förstått vad som ska göras och varför det ska göras. Chefen ska även kontrollera att underställda omsätter order så att uppgiften löses. Kontrollen syftar till stöd och styrning och är en viktig del av genomförandet.

Texten belyser att en order ges i förväg och ger förutsättningarna för att lösa tilldelad uppgift, samt att det genomförs en kontroll av att mottagaren uppfattat uppgiften på korrekt sätt.

Bild 2 – En order, antingen som 5-punkt eller OBO, kräver tid och ett visst lugn för att kunna genomföras. Utan relevant information är det svårt för mottagaren att kunna agera i chefens anda och praktisera uppdragstaktik. Därför är det värt att ge en order nödvändig tid och gärna komplettera ordergivningen genom att peka ut saker på en karta. Foto: Joel Thungren, Försvarsmakten.

Order som 5-punkt eller OBO

Det Försvarsmakten främst utbildar chefer i är att kunna ge 5-punktsorder. Det är grunden för den moderna militära ordergivningen och en anpassning till NATO-standard. En 5-punktsorder lägger grunden för att mottagarna skall förstå hela genomförandet och kunna agera i enlighet med chefens vilja, även om chefen inte är där. 5-punktsordern tar sig igenom standardiserade punkter som genom erfarenhet visat sig nödvändiga för att ge en fullvärdig och djuplodade order inför en militär uppgift.

En OBO kan förenklat beskrivas som en förkortad 5-punktsorder, som väljs för antingen enklare uppgifter som inte kräver innehållet i en 5-punktsorder eller som kompletterar en tidigare 5-punktsorder.

Medan 5-punktsorder är en förutsättning för order till högre förband, kan lägre förband som pluton och grupp ofta använda en OBO eftersom man hela tiden har ledarskapet med i verksamheten. Framförallt om man redan agerar inom ramen för en tidigare given 5-punktsorder med all övergripande information och där man vill komplettera med direktiv efter hand genom OBO.

När order ges till enskild soldat är det oftast i forma av OBO och i princip aldrig som 5-punktsorder, exempelvis en soldat skall skickas som ordonnans eller när några soldater skall förbereda servering av isolerad mat under en paus i övningen.

Att ge en postinstruktion i form av en OBSLÖSA till en soldat är innehållsmässigt i praktiken ett alternativt format för OBO, även om minnesregeln OBSLÖSA är äldre dagens orderformat och inte är utvecklad ur OBO-formatet:

OrienteringOrientering
Bevakningsområde
BeslutSätt att tillkalla chefen
Lösen
OrderÖppnande av eld
Ställning och utrustning
Avlösning

Vad som utgör ett kommando

Ett kommando är en tvingande befallning om en uppgift eller en verksamhet som ska genomföras av en befattningshavare eller en enhet. Den verkställs omedelbart och direktstyr mottagaren genom kommandotaktik. Det finns flera vedertagna begrepp och även vissa fastställda (framförallt inom exercisverksamhet), men kommandon kan i övrigt formuleras fritt efter behov.

MSH TaFäG 2016 anger på sida 41 även följande kring kommando:

3.4. Kommando
Ett kommando används främst för att utlösa en bestämd verksamhet.
Ett kommando består av ett lystrings- och ett verkställighetsord eller endast det senare.
Ett kommando uttalas med en efter förhållandena avpassad röststyrka.
Lystringsord uttalas tydligt. Verkställighetsord uttalas skarpt och kort. Mellan lystrings och verkställighetsorden som styr soldat eller förband i sluten ordning görs ett uppehåll som i tid motsvarar två stegs marsch, exempelvis ´Framåt – marsch!´
Under strid ges kommandon med de tidsupphåll som krävs för att uppnå avsedd effekt, exempelvis ´Alm – en spränghandgranat – – – eld!´

Försvarsmaktsreglemente Formella grunder 2000 (FMR 2000) skriver på sida 9 följande om kommandon:

Ett kommando består av ett lystrings- och ett verkställighetsord eller endast det senare.
Ett kommando uttalas med en efter förhållandena avpassad röststyrka.
Lystringsord uttalas tydligt. Verkställighetsord uttalas skarpt och kort. Mellan lystrings- och verkställighetsorden görs ett uppehåll som i tid motsvarar två stegs marsch, t ex Framåt – marsch!
Vid marschanträde eller halt eller då det bedöms nödvändigt för att undvika missförstånd, används benämningen på det avsedda förbandet före kommandot eller som lystringsord, t ex Kompani (1. pluton). Vid trupp som inte är indelad används Avdelning.
När ett förbands underavdelningar var för sig skall utföra samma rörelse, föregås kommandot av t ex Gruppvis (Avdelningsvis).

Kommandon används alltså när man vill uppnå viss specifik effekt och direktstyr hur det skall genomföras. Det används framförallt när man vi få en grupp med människor att agera på samma sätt utan att förklara detaljerna. Genom kommandon kan man stegvis ta sig igenom en komplicerad process, vilket kräver engagemang från chefen, men med fördelen att man kan korta ned kommunikationen och lägga fokus på direkt förestående åtgärd.

Kommando utgörs av lystrings- och verkställighetsord, eller i vissa fall enbart av verkställighetsord.

Kommandon används ofta när uppgiften är tidskritisk, men inkluderas också i rutinartad trivial verksamhet som en uppställning. Värt att notera att även en order (5-punkts och OBO) avslutas med ett kommando, nämligen verkställighetsordet ”Verkställ!”.

Till skillnad från de mer standardiserade uppgiftsbegreppen som Armén fastställs för ordergivning till förband, finns inte en fastställd lista med kommandobegrepp, utan kommandon utgörs av direktstyrande instruktioner. Till skillnad från en order utförs dom också direkt efter dom ges och lämnar litet utrymme för handlingsfrihet till mottagaren.

Det finns många vedertagna uttryck (exempelvis ”packning på”, ”följ mig” och ”skydd”) och det finns en del fastställds begrepp inom exercis (exempelvis ”givakt”, ”manöver” och ”lystring ställ”) och eldexercis (exempelvis ”anläggning”, ”patron ur” och ”eld upphör”), men det finns inte en fastställd och begränsad lista över vilka kommandon man får använda. Det finns dock vissa fastställda begrepp kopplat till viss verksamhet, bland annat begrepp som används av en vapenservis för att ladda och plundra vapensystemet och begrepp inom sprängtjänst. I samtliga fall är kommandon enkla instruktioner som ropas ut och omedelbart verkställs och uppgiftställaren är ibland styrd av fastställda kommandon och har en frihet att hitta på egna uttryck. I vissa fall kan innebörden av kommandon fastställas i en stående order för förbandet, exempelvis att definiera exakt vilka gåtgärder som vidtas vid kommando ”tjänst till fots bärning”.

Ibland kan kommandon bli mer komplexa. Typexempel är eldkommandon där man kan använda olika begrepp, men där det finns gemensamma normer för hur man uttrycker sig för att ge rätt information i en logisk ordning.

Eftersom kommandon är en direkstyrning förväntas efter ett första kommando nya kommandon för att styra nästa steg i händelseutvecklingen, exempelvis eldöppnande, eld upphör, målväxling, förflyttning eller intagande av skyddsställning. Om en grupp fått kommando ”anläggning mot huset”, då ligger gruppen kvar i anläggning tills det antingen kommer kommando om att inta skyddsställning eller eldöppnande.

Till skillnad från order ges kommandon inte i förväg, utan kommandot verkställs direkt. Ett kommando kan dock förberedas i en order för att underlätta, exempelvis ”på mitt kommando ’framåt’ framrycker ni och tar höjden, samt grupperar för eld mot huset”, varvid ett kommando kan inleda en serie med händelser.

Till skillnad från order sker inte heller någon uppföljning mellan kommandot och verkställandet av att mottagaren har förstått uppgiften på rätt sätt genom möjlighet till frågor och repetition av uppgiften innan man påbörjar genomförandet. Genom kommandon detaljstyr man istället genomförandet steg för steg. Kommandon förutsätter därför att chefen finns på plats för att leda genomförandet genom nya kommandon, till skillnad från en order som kan användas för uppdragstaktik där mottagarna agerar inom satta ramar för att uppnå syftet.

Exempel på vanliga kommandobegrepp:
Manöver!
Lediga!
Fältlystring!
(Vid … ) (00 minuters) Rast (Vila)!
Besätt eldställningarna!
Marschfärdiga!
Färdiga till strid!
Anläggning!
Eld!
Patronvis, eld!
Eldstöt!
Förflyttning!
Skydd!
Byt magasin!
Observation!
Följ mig!
Halt!
Bredda höger!
Tjänst till fots, bärning!
Eld upphör!
Färdigställning!

Bild 3 – En OBK kan ges snabbt när det är ont om tid och kräver inte mer än ord än vad som krävs för att uppnå verkan, exempelvis ”Framryckande trupp på fältet. Med ett magasin. Eld!”. Foto: Hampus Hagstedt, Försvarsmakten.

Vägleder till tabulaturen

Både en OBO och en OBK är akronymer där de två första bokstäverna är inledningen på orderbegrepp (”Orientering…” och ”Beslut…”) som därmed hjälper användaren att hitta rätt begrepp inom ordertabulaturen och därmed snabbare hittar de rätta orden att börja med. Vilket underlättar i stressade situationer.

”Orientering” (i både OBO och OBK) är rubrik i en ordergivning och talar om att det som följer är en orientering om relevant information för kommande uppgift. I en 5-punktsorder ligger den som punkt 1.

”Beslut” (i både OBO och OBK) är en central punkt i varje order som talar om vad chefen avser att göra. I en 5-punktsorder ligger den under punkt 3 Genomförande som ”Beslut i stort” (ofta förkortat BIS) och innebär en övergripande beskrivning av vad och hur det avses att genomföras.

”Order” (i OBO) är ett begrepp som talar om att det som följer är den uppgift mottagaren får. I en 5-punktsorder listas inte ordet i mallen, men används när man ger mottagaren informationen under ”Indelning, Gruppering, Uppgift” (förkortas ofta IGU).

”Kommando” (i OBK) uttrycks inte verbalt i en OBK, utan punkten markerar bara steget där valt kommando ges. Det blir där med bara en påminnelse om att ge ett kommando, och inte samma hjälp att hitta tabulaturen under stress.

Notering: Medan rubrikorden ”Orientering”, ”Beslut” och ”Order” bör användas för ökad tydlighet gentemot mottagaren, hoppas dom ibland över. Framförallt avseende OBK i stridssituationer där varje sekund kan vara kritisk – varvid man bara ger informationen under punkten, men inte uttalar rubriken. Exempel:
A – ”Orientering: fientligt pansar på fältet, avstånd 100. Beslut: vi nedkämpar med panskott. Pansar färdig – Pansar eld!
B – ”Fientligt pansar på fältet, avstånd 100. Vi nedkämpar med pansarskott. Pansar färdig – Pansar eld!

Historik

OBO är egentligen det gamla orderformen innan införandet av 5-punktsordern (läs mer i blogg nr 24), fram till och med Arméhandbok 4 anno 1979 (AH4 1979) bestod en order av Orientering och Order, genom Arméhandbok 4 anno 1987 (AH4 1987) uppkom de tre stegen Orientering, Beslut och Order (OBO). Begreppet OBO används dock inte i litteraturen vid tidpunkten, utan formatet användes för muntliga order på lägre nivå, medan högre förband ofta hade skriftliga order och följde en mall med en lång rad punkter (som i AH4 1987 var 20 punkter, men som senare blev ännu fler).

Arméhandbok 1987 (AH4) ger under avsnittet Muntlig Order exempel på order enligt modellen på sida 14 som följer strukturen i OBO:

Exempel på ordergivning vid bataljons anfall:
”Tid meddelas Klockan är 19 26 och 30 – nu …
Orientering!
Terrängen…
Fienden…
Väder…
Högre förbands uppgift och verksamhet…
Sidoordnade förbandsuppgift och verksamhet…
Eget förbands uppgift…
Beslut i stort
Vår bataljon skall…
Riktlinjer
– – –
Order!
1. Kompaniet…
2. kompaniet…
Slut! Frågor?
– – –
Repetera!
– – –
Verkställ!

Medan förkortningen har använts inom Försvarsmakten, verkar begreppet i form av akronymen OBO inte ha hittat in i litteraturen förrän efter införandet av 5-punktsordern varvid det uppstod ett behov av att särskilja de två metoderna.

Bild 4 – I Soldaten i Fält 2001 (SoldF 2001) återges på sida 255 en order som innehåller rubrikerna Orientering – Beslut – Order, dock ligger flera av underrubrikerna under fel rubrik om man jämför mot dagens 5-punktsorder, och även personer vana i äldre orderstruktur kan tycka att ”Slut – Frågor – Repetera” ligger felplacerad i ordningen. Det är i praktiken en OBK som ges, vilket förklarar varför det klassiska ”Slut – Frågor – Repetera – Verkställ” är ersatt med ett ”Slut – Frågor – Repetera” följt av ett verkställighetskommando. OBO och OBK används dock inte i litteraturen som separata begrepp 2001, och uppdelningen mellan OBO och OBK blev tydligare senare år när 5-punktsorden infördes.

Stöd i reglementen och handböcker kring

OBO och OBK är sparsamt förklarad i Försvarsmaktens litteratur, och litteraturen lägger istället större fokus på 5-punktsordet. Det är därför inte lätt att hitta tydliga förklaringar inom litteraturen. Dock finns en tydlig och enkel instruktion i Handbok Markstrid – Pluton 2016 (MSH Plut 2016) som i Bilaga 1 – Ordermall Grupp på sida 224 har följande:

Ordermallen kan förenklas till Orientering – Beslut – Order (OBO) eller Orientering – Beslut – Kommandon (OBK). Vid understöd av sidogrupp används Orientering-Skjutgräns-Kommando (OSK). Underlag för ordernamnbrickor finns i AH Ledning.

(Notering: OSK behandlas separat i en senare blogg.)

Exakt samma lydelse återfinns även i Handbok Markstrid – Grupp 2016 (MSH Grp 2016) i Bilaga 1 – Ordermall Grupp på sida 223.

De två handböckerna har även ordermallar för pluton respektive grupp, där man i en kolumn angett hur man sållar och grupperar ihop punkterna från en 5-punktsorder till en kortare OBO.

Bild 5 – MSH Plut 2016 visar i ordermall på sida 224 i en separat kolumn hur man kan förenkla en 5-punktsorder för pluton till en OBO, se mittenkolumnen.
Bild 6 – MSH Grp 2016 visar i ordermall på sida 223 i en separat kolumn hur man kan förenkla en 5-punktsorder för grupp till en OBO, se mittenkolumnen.

Medan det inte är någon djuplodande förklaring i skillnaden mellan en 5-punktsorder och en OBO, är det en enkel visualisering. 5-punktsorder och OBO är inte två helt skilda saker, utan OBO är en enklare orderform som mer liknar den orderstruktur som fanns på lägre förband innan 5-punktsordern infördes.

Handbok Markstrid – Kompani (MSH Komp 2016) förklara under avsnitt 2 Ledning och underavsnitt 2.4 Planering på sida 27:

Order ges i dessa fall terrängparti för terrängparti eller i ett anfallsmål inför fortsatt anfall mot nästa mål. Ordern blir i dessa fall mindre omfattande och inskränker sig vanligen till Orientering – Beslut – Order (OBO). Som stöd för detta förfarande finns i AH Ledning exempel på så kallad ordernamnbricka.

Vad som indirekt sägs i texten är att en tidigare 5-punktsorder kompletteras efterhand med enklare order i form av OBO för att hantera händelseutvecklingen.

Söker man efter förklarande referenser kring OBK, få man leta noga. Kommandon gås igenom på olika ställen inom litteraturen, framförallt som exempel på eldkommandon eller kopplat till exercis, dock sällan på ett sätt som förklara skillnaden mellan OBK och OBO i någon större jämförelse och inte heller med någon samlad översikt över de kommandobegrepp som är mer standardiserade.

Orientering – tips & råd (OBO & OBK)

Alla order bör föregås av en orientering. Syftet med en orientering är att ge mottagarna ett sammanhang för den kommande ordern, samt ge relevant information av värde för mottagaren under genomförandet.

AH Ledning 2016 anger följande kring orientering på sida 35:

3.3.2 Orientering
En order inleds med erforderlig orientering om faktorer som påverkar lösandet av uppgiften såsom aktörer, egen verksamhet, högre chefs och sidoförbands verksamhet, terräng, väder, sikt samt egen uppgift. Orienteringen baseras på fakta och egen bedömning. En bra orientering är viktig för att uppdragstaktiken ska fungera.

Enligt en 5-punktsorder skall orientering innehålla följande underrubriker:
 – Motståndaren
 – Parter/Civila
 – Egna förband
 – Terrängen
 – Understöd
Vid snabba lägen och kompletterande ordergivning kortas det ned till vad som är relevant för stunden.

Beslut – tips & råd (OBO & OBK)

Beslutet berättar vad som är avsikten med den kommande ordern. Här finns flera olika begrepp som vi här förklarar:
 – BIS, Beslut i Stort: En summering av det beslut som chefen fattar om vad som skall göras. BIS består av MB, GFI och RIL (se nedan).
 – MB, Målbild: Används framförallt på högre nivå och förmedlas nedåt. Den beskriver önskad slutstatus för den verksamhet man genomför, exempelvis att man skall kontrollera terräng eller avvärjt motståndarens ambitioner. Den kan inkludera delar kring egna, motståndaren, civila och terräng för att beskriva eftersträvad målbild.
 – GFI, Genomförandeidé: Beskriver övergripande hur målbilden skall uppnås, och kan vara uppdelad i skeden (”Inledningsvis….därefter…slutligen…”).
 – RIL, Riktlinjer: Består av övergripande styrningar och begränsningar i handlingsfriheten för underordnad personal, det kan exempelvis reglera vad som får ske i olika skeden av genomförandet, tidsförhållanden, skjutgränser eller metoder.

Order – tips & råd (OBO)

Order (gäller OBO) skall ge uppgifter till underställd. Det skall tala om vilken roll mottagaren har i genomförandet av BIS, och helst vara så pass tydlig att mottagaren kan lösa uppgiften utan ytterligare order (inte alltid möjligt).

En order skall inkludera indelning, gruppering och uppgift (IGU), vilket innebär att underordnad personal får sin tillhörighet inom kommande uppgift, var man skall befinna sig och i vilken form, samt vilken uppgiften man skall lösa. Det är först här om man anger vem som skall utföra vilken del av GFI. Berättar man redan i GFI vem som gör vad, finns risken att mottagarna fokuserar på sin egen del och missar den övergripande planen. Om en pluton skall genomföra inbrytning i ett hus med hjälp av eget understöd, då är det här man berättar vilka som utgör understöds- respektive inbrytningsomgång (indelning), från vilken plats understödet agera och var utgångsläget för inbrytningen är (gruppering), och vad respektive grupp skall utföra under inbrytningen (uppgift).

Ordern skall inkludera beredduppgifter för mer sannolika eller rent av förväntade händelser, exempelvis åtgärder vid sammanstöt under framryckningen mot målet, eller om andra koordinerade händelser försenas eller uteblir.

Det är här som det klargörs om någon är underställd en annan chef, om det sker omfördelning av resurser, vilka insatsregler som gäller, var chefen finns under genomförandet och eventuella samverkansfrågor.

En order avslutas alltid med ”Slut – Frågor – Repetera – Verkställ!” (förkortas ofta som SFRV). Ge mottagarna därvid tid att fundera och komma upp med frågor innan dom får repetera respektive uppgift. Repetition görs antingen med egna ord för att se om de förstått innebörden av ordern, eller ordagrant för att se att de inte missat något i ordern. Kommando ”Verkställ!” inleder normalt genomförandet av ordern, men kan ibland bytas mot exempelvis ”Framåt!”.

Kommandon – tips & råd (OBK)

Kommando (gäller OBK) är till skillnad från order i OBO mycket kortare och en direktstyrande metod och kan utgöras av både vedertagna uttryck som ”Givakt!”, ”Lystrig – Ställ!”, ”Mot fältet – anläggning!”, ”Förflyttning – Bakåt!” eller ”På bröstet – Gevär!”, eller en annan för stunden tydlig instruktion som ”Lägg – materiel!” eller ”Följ mig!”.

Den som ger kommandon måste vara beredd att ge nästa kommando, eftersom mottagaren bara utför givet kommando, och man bör planera i förväg och redan ha nästa åtgärd (kommando eller order) klar för sig när man ger ett kommando.

Eftersom kommandon är direktstyrende och utförs omedelbart, kan det var nödvändigt att vara extra tydlig med vilka kommandot gäller, så att inte det inte missuppfattas och vissa inte utför kommandot eller fel personal utför kommandot. Exempelvis vilken grupp som skall framrycka och vilken som skall agera understöd.

Det är också viktigt att inte ge kommandon som ännu inte skall aktiveras. Om 1. grupp skall ge understöd till 2. grupps framryckning, då får inte 2. grupp inleda framryckningen förrän 1. grupp är understödsberedd. 2. grupp kan därför inte få uppgiften ”Framåt!” samtidigt. 2. grupp kan istället få lystringsordet ”Förflyttning!” som innebär att dom gör sig klara till förflyttning och inväntar verkställighetskommando ”Framåt!” som ges när 1. grupp är understödsberedd.

Hur väljer man mellan en OBO och en OBK?

Förenklat kan man säga att OBO används när det finns tid, och OBK används när det inte finns tid för en order.

Svaret är dock mer komplext än så. OBO kan ges i förväg och utan att chefen är på plats för genomförandet, exempelvis till en patrull som skall utgå, medan OBK förutsätter att chefen är på plats och leder genomförandet eftersom OBK ges i realtid för genomförandet.

OBK kan också användas när det också är mycket enkel information som skall förmedlas även om det inte är tidskritiskt, exempelvis om en chef inom ramen för en befintlig uppgift vill att personalen följer chefer till en ny plats i närheten. En OBK kan då låta enligt följande exempel: ”1. Grp! Orientering: Vi skall förflytta oss till ett nytt väntläge lite längre fram. Beslut: Medför på enklaste sätt all utrustning och följ mig. Förflyttning!”.

En OBK skulle kunna användas när det saknas information för en OBO. I exemplet i stycket ovan kan en chef välja att använda en OBK för att man inte vet var det nya väntläget är, utan väljer att ta ledning för förflyttningen och på vägen framåt samtidigt lokalisera det nya väntläget efterhand.

OBK ger inget större utrymme för att agera i chefs anda, och kan därmed bli begränsande som ledningsmetod. Därför måste man använda en OBO (eller 5-punktsorder) om man vill att underställda skall kunna agera i chefens anda.

Många gånger kan en situation hanteras med antingen OBO eller OBK, beroende på hur chefen avser hantera situationen. Nedan ges exempel i en förläggningssituation på hur en plutonchef ger en order för genomförande med en OBO och hur det istället kan göras med en OBK om chefen själv deltar i genomförandet (se exempel A och B nedan).

Exempel A – OBO:
”Orientering! Plutonen skall gå i förläggning här, trossen har lämnat av förläggningsmateriel nere vid vägen. Beslut i stort! 1. och 2. grupp delar på ett tält 20, och 3. och 4. grupp delar på det andra tält 20. Vi går ned till vägen och hämtar respektive tält. Grupperna reser därefter förläggning på den här platsen innan det hinner bli mörkt. Jag och ställföreträdaren kommer under tiden planera för kvällens kommande verksamhet. Order! 1. grupp leder resandet av det ena tältet vid stenen, med understöd av 2. grupp. 3. grupp leder resandet av det andra tältet vid björken, med understöd av 4. grupp. Verkställ!”

Exempel B – OBK:
”Orientering! Vi skall gå i förläggning här, förläggningsmateriel finns vid vägen. Beslut i stort! Vi hämtar förläggningsmaterielen och reser förläggning innan det blir mörkt. På enklaste sätt följ mig!”

Valet mellan OBO och OBK bör inte vara ett principbeslut, utan ingår i ett situationsanpassat ledarskap där både OBO och OBK existerar tillsammans med 5-punktsorder. Det skulle kunna beskrivas enligt följande förenklade modell:

5-punktsorder
1 – Orientering
2 – Uppdrag
3 – Genomförande
4 – Logistik
5 – Ledning
En sammanhängande struktur som ger en helhetsbild och skapar förutsättningar för underställda att agera i chefens anda genom uppdragstaktik.
Används alltid vid uppgifter till högre förband, och bör eftersträvas vid större uppgifter till lägre förband.
OBO
Orientering
Beslut
Order
Enklare uppgifter eller kompletteringar efterhand till en tidigare 5-punktsorder, ger förutsättning för uppdragstaktik.
Används främst vid muntlig order på lägre förband (pluton & grupp), samt till enskilda.
OBK
Orientering
Beslut
Kommando
En metod för att snabbt få effekt eller utföra mycket enkla uppgifter genom kommandotaktik.
Kräver chefens fortsatta ledning för kommande åtgärder.
Används främst inom lägre förband i snabba lägen.
Bild 7 – En skiss som visar hur 5-punktsorder, OBO och OBK kan användas vid olika tidpunkter under ett uppdrag, för att hantera situationen i olika lägen. Inför uppgiften ges en 5-punktsorder med all tillgänglig information. En OBO ges när man skall gå in i stridsställning och eldkommando ges sedan med en OBK. En OBK inleder tillbakaryckningen och kompletteras med en OBO som ger nya uppgifter när man kommit bort en bit från stridsställningen.

Slutord

Som två snarlika förkortningar är OBO (Orientering – Beslut – Order) och OBK (Orientering – Beslut Kommando) är begreppen lätta att blanda ihop, och även om de har stora likheter medför de mycket olika förutsättningar vid tillämpandet.

Medan en OBO kan ges i förväg och medge för mottagaren att agera i chefens anda, kräver OBK att chefen finns på plats och praktiserat direkt ledarskap för kommande händelseutveckling. En OBK är detaljstyrning som dessutom ges i realtid, medan OBO kan ges både i förväg och i realtid samtidigt som det lämnar större spelrum för den som utför uppgiften.

Inom Försvarsmakten är 5-punktsordern grunden för hur order kommuniceras, men OBO och OBK kan båda användas för enklare uppgifter och för att efterhand komplettera tidigare given order. OBO och OBK blir vanligare vid lägre nivåer – framförallt vid muntlig order inom pluton och grupp, samt på individuell nivå – medan 5-punktsordern är en förutsättning för att ge uppgifter till högre förband.

Bild 8 – Ett typiskt läge för en OBK. Under framryckning ges kompletterande uppgifter genom direktstyrande kommandon. Foto: Joel Thungren, Försvarsmakten.

Läs mer om ordergivning:
 – Arméns uppgiftsbegrepp: blogg nr 6
 – Eldkommandon: blogg nr 20
 – 5-punktsorderns framväxt: blogg nr 24
 – 5-punktorder referenssamling (malla): blogg nr 26

Följ Petri-bloggen på Facebook och Twitter

#OBO #OBK #minnesregel

© Petri-bloggen, innehållet får inte kopieras för spridning, men dela gärna länken

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: