Är Hemvärnet en del av Försvarsmakten? Många tycker säkerligen att svaret är självklart, trots att man kanske inte tycker lika. För att förstå ämnet måste man förstå både Hemvärnet och Försvarsmakten, samt förstå skillnaden mellan gement ”f” och versalt ”F”.
För att kunna förstå frågan måste man först förklara att det finns två definitioner på ”försvarsmakten”, de beskrivs enklast som lilla och stora F. Förstår man inte skillnaden blir det lätt svårt att missförstå vad som avses när ”försvarsmakten” diskuteras, och så även Hemvärnets relation till begreppet. Denna artikel tittar närmare på begreppet försvarsmakten och hur Hemvärnet förhåller sig till det.
Krigsmakten blir försvarsmakten
Redan under Gustaf Vasas tid 1521 använde man i svenska språket begreppet ”krigsmakten” som samlingsnamn på ett lands väpnade styrkor. Ett begrepp som kvarstod under drygt 550 år som samlingsnamn på de samlade svenska militära resurserna. Minst sedan 1945 har begreppet ”krigsmakten” varit föremål för diskussion eftersom många ville se ett namn som var mindre krigiskt och tydligt signalerade den nationella önskan att skydda sig själv, snarare än att möjligtvis påtvinga andra sin vilja genom militärt angrepp. Frågan måste nog ses i ett perspektiv av hur Sverige genom tiderna själv angripit andra, och i ännu högre grad hur man under 1930-talet och krigsåret under första halvan av 1940-talet såg hur icke-demokratiska stater ville påtvinga andra sin vilja genom vapenmakt. Under Kalla Kriget fortsätter dessa känslor och en utredning från 1957 rubriceras exempelvis ”Utredning över försvarets utveckling” och till slut får dessa känslor ett tillräckligt genomslag för att vid årsskiftet 1974/1975 leda till att byter man begreppet från ”krigsmakt” till ”försvarsmakt” i syfte att understryka det fredsbevarande syftet med Sveriges militär.
Begreppet ”försvarsmakten” som från 1975 används kan enklast beskrivas som ”försvarsmakten med litet F”, och fungerade som ett samlingsnamn på de väpnade styrkorna. Nationalencyklopedin (NE) definierade 1992 begreppet som:
”Sveriges militära försvar, omfattande ledningsorgan, de tre försvarsgrenarna armén, marinen och flygvapnet, samt vissa gemensamma myndigheter, främst Försvarets civilförvaltning, Försvarets sjukvårdsstyrelse, Fortifikationsförvaltningen, Försvarets materielverk, Värnpliktsverket och Militärhögskolan.”
Det var vid tiden var fortfarande Armén, Marinen och Flygvapnet egna självständiga myndigheter med egen ledning. Utifrån dagens perspektiv med en samlad organisation kan det för många säkert kännas märkligt, men möjligheten att tillsätta en gemensam högste militär chef som samordnade försvarsgrenarna tillkom först 1936 och tjänsten tillsattes först i praktiken efter Sovjetunionens invasion av grannlandet Finland när Olof Thörnell blev förste överbefälhavare den 8:e december 1939. Det skulle komma att dröja ytterligare 2½ år innan man fastställde att man även i fredstid skulle ha en sammanhållande chef för militära operationer, men även fortsättningsvis var de tre försvarsgrenarna fristående från varandra, så även efter namnbytet från ”krigsmakten” till ”försvarsmakten”.
Försvarsmakten slås samman till Försvarsmakten
Den 1:a juli 1994 avvecklas Armén, Marinen och Flygvapnet, samt den operativa ledningen som självständiga försvarsmyndigheter, och man upprättar en gemensam förvaltningsmyndighet för militärt försvar under överbefälhavarens ledning. Den nya myndigheten kallas Försvarsmakten och har organisationsnummer 202100-4615 (numret är registrerat sedan 1993), samt stavas med stort F eftersom det är ett namn. Den nya myndigheten ersatte de tidigare separata försvarsmyndigheterna. Den nya organisationen kan enklast beskrivas som ”försvarsmakten” med stort F, och innebar bland annat att all fast anställd personal nu arbetade för samma myndighet.
Värt att här notera är att exempelvis Försvarets Materielverk som inkluderades i försvarsmakten enligt NE (se ovan) är en egen förvaltningsmyndighet (org.nr. 202100-0340) och därmed inte ingår i Försvarsmakten (stort F) och Militärhögskolan (MHS) ingår numera i Försvarshögskolan (org.nr. 202100-4730) – tydliga exempel på att allt som tidigare inkluderades i begreppet försvarsmakten inte ingår i myndigheten Försvarsmakten.
För Hemvärnets räkning innebar förändringen 1994 ingen större skillnad, man hade sedan uppkomsten legat under arméns förvaltning, och fortsatte att göra så inom den nya myndigheten eftersom försvarsgrenarna fortfarande har sin egen organisation inom Försvarsmakten. En praktisk skillnad för Hemvärnet blev dock att det från hösten 1994 blev svårt att hyra in officerare som instruktörer till Hemvärnets övningar. Detta eftersom detta påverkade lönekostnaderna för deras ordinarie tjänstgöring vid deras regemente, eftersom allt nu var samma arbetsgivare (Försvarsmakten), och inte som tidigare var löneutbetalningar från andra arbetsgivare. Därmed blev helgarbete med Hemvärnet ackumulerad tjänstgöring som genom lönesystemet ledde till högre ersättning per dygn desto fler dygn officeren fick under arbetsåret – oavsett om dessa var intjänade under arbete med Hemvärnet eller genom utbildning av värnpliktiga. Den högre ersättningen landande ofta slutligen hos officerens ordinarie chef och snabbt blev det svårt att få loss officerare som fick tillåtelse att arbeta med Hemvärnets utbildning.
Hemvärnet
Hemvärnet är en folkrörelse i form av en folkmilis upprättad av Sveriges Riksdag 1940 och satt under Arméns (numera Försvarsmaktens) förvaltning. Det är en egen organisation som på Riksdagens uppdrag bemannar förband som står under Försvarsmaktens förfogande och under övergripande kontroll av Försvarsmakten ledd av en chef tillsatt av Försvarsmakten. Personalen i Hemvärnet är inte anställda i Försvarsmakten, utan deltar frivilligt och har ett tjänstgöringsavtal. Tjänstgöringsavtalet innebär skyldigheter och rättigheter, bland annat att få en viss ersättning för den tid och de resor som görs inom tjänsten.
Som organisation har Hemvärnet ett eget organisationsnummer (org.nr. 802008-6396) registrerat på Rikshemvärnsrådet, som är högsta organ inom Hemvärnets självbestämmande och den part som tecknar avtal för Hemvärnet som helhet. Hemvärnet har haft ett eget organisationsnummer sedan 1979, några år efter att organisationsnummer infördes 1975.
Som organisation är Hemvärnet självständigt, och det är inom den ramen som Hemvärnet utöver medinflytande. När Hemvärnet uppträder som militärt förband sker det dock under Försvarsmaktens överinseende. Hemvärnet uppträder aldrig som självständigt förband på eget initiativ, utan förbandsverksamheten sker i enlighet med de uppdrag som Försvarsmakten gett organisationen.
I början betecknades Hemvärnets personal initialt som krigsfrivilliga för att ge dom rättsligt skydd i händelse av krig, men dom utgör numera en egen personalkategori (enligt SFS 1996:927), men har villkor som överensstämmer med krigsfrivilliga. Orsaken till detta är att dom inte är totalförsvarspliktiga (värnpliktiga) och inte heller anställda.
Problemet med lilla och stora F
Förståelsen för skillnaden mellan namnet på försvarsmyndigheten och samlingsnamnet för landets militära maktmedel varierar, och vad som åsyftas skiftar och det kan vara svårt att förstå vad informationens avsändare avser när begreppen används.
I lagen som reglerar Hemvärnets existens, Hemvärnsförordning (SFS 1997:146), står i första paragrafen andra stycket ”Hemvärnet ingår i Försvarsmakten.”, vilket för ögat genom ett stort F framstår som att Hemvärnet är en del av myndigheten Försvarsmakten. Sätter man det i ett sammanhang blir det tydligt att så inte är fallet. Citat kommer från en ändring i den tidigare Hemvärnskungörelsen (SFS 1970:304) som 1995 (när Försvarsmakten blivit den enda försvarsmyndigheten) ändrade motsvarande avsnitt i första paragrafen från ”Hemvärnet tillhör armén.” till ”Hemvärnet tillhör Försvarsmakten.” – notera där att armén skrivs med litet A (begreppet ”armén” har liknande problem som ”försvarsmakten”). En formulering som växt fram ur tidigare versioner av Hemvärnskungörelser, med början i den första från 1940:
”Hemvärnet, som utgör en del av lantförsvaret, består av militärt organiserade, på frivillig väg rekryterade förband, vilkas främsta uppgift är att verka för det omedelbara skyddet av den egna hemorten och arbetsplatsen.”
Här definieras alltså att Hemvärnet ingår i det som då kallades lantförsvaret. Lantförsvaret var ett begrepp som använts minst sedan 1840 då krigsmakten delades upp i lantförsvaret och sjöförsvaret. Lantförsvaret hanterade markstridskrafterna, och alltså även Hemvärnet.
Tittar man i Svensk Författningssamling (SFS) och där i Förordning (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten (alias SFS 2007:1266) framgår i 16 § att ”Försvarsmakten bestämmer inom sitt ansvarsområde också hur stöd och utbildning av hemvärn och frivilliga försvarsorganisationer ska organiseras.”. Det tydliggör alltså att Försvarsmakten äger att bestämma hur stöd till Hemvärnet sker. Eftersom stöd inte ges till sig själv, samt att något liknande inte heller finns angivet för vapenslagen (Armén, Marinen och Flygvapnet), tydliggör det att Hemvärnet inte är del av Försvarsmakten, men att man Hemvärnet är direkt underställt Försvarsmakten.
SFS 2007:1266 klargör också i bilaga 1 att Hemvärnets Stridsskola (HvSS) är en del av Försvarsmakten och utgör dessutom en av Försvarsmaktens organisationsenhet (HvSS jämställs därmed med regementen och flottiljer). HvSS är alltså en del av Försvarsmakten, vilket också är orsaken till att personal på HvSS är anställda av Försvarsmakten.
Andra tydliga skillnader
Några tydliga skillnader som indikerar skillnaden mellan Hemvärnet och Försvarsmakten är media.
Hemvärnet har till skillnad från Armén, Marinen och Flygvapnet en egen webbdomän. Man hittar information om Hemvärnet både för Försvarsmaktens webbsida (www.forsvarsmakten.se) och Hemvärnets egen webbsida (www.hemvarnet.se). Som exempel kan man läsa om 40. Hemvärnsbataljon på båda sidorna: Forsvarsmakten.se och Hemvarnet.se. Orsaken är att Försvarsmakten berättar om sin verksamhet, där Hemvärnet är en del, och Hemvärnet är en egen organisation som vill berätta om sig själv.
Hemvärnet får inte heller personaltidningen Försvarets Forum som ges till all personal i Försvarsmakten, utan har sin egen tidskrift Tidningen Hemvärnet.
En annan skillnad ligger i ersättningen, där Hemvärnets personal inte får lön (även om utbetalningsbeskedet felaktigt rubriceras som lönespecifikation) utan får en ersättning kallad dagersättning eller dagpeng (beroende på vilken regel som avgör ersättningen för aktuell dag). Vissa mer krävande befattningar har även en befattningspeng för att kompensera för ökad administrativt ansvar. Ersättningen är till skillnad från anställdas lön exempelvis inte semestergrundande.
Tidigare bar Hemvärnet även frivilligtecken m/46 på uniformen för att markera att personalen inte tillhörde krigsmaktens/försvarsmaktens egen personal, utan var frivilliga.
Var går gränsen mellan Hemvärnet och Försvarsmakten?
Gränsen mellan de två organisationerna går i den frivilliga personalen.
All material som kvitteras ut ägs av Försvarsmakten, exempelvis uniformer, kök, vapen och fordon. Viss materiel kan vara inköpt av för privata eller donerade medel, även om det är allt mindre vanligt idag än det var tidigare under Hemvärnets historia (då även vapen kunde tillförts Hemvärnet genom privata medel).
Personal som bemannas av Försvarsmakten är anställd i Försvarsmakten, exempelvis utbildningsgruppernas personal, personalen på HvSS och huvuddelen av personalen på Rikshemvärnsavdelningen. Dock kan hemvärnspersonal tjänstgöra som instruktörer i utbildningsgruppernas verksamhet, antingen inom ramen för sitt hemvärnsavtal (inom det egna förbandets verksamhet) eller som tillfälligt anställda av Försvarsmakten (inom utbildningsgruppens verksamhet). Ibland anställs även hemvärnspersonal för exempelvis beredskapstjänst.
Medan det är svårt för många inom Hemvärnet att förstå relationen mellan Hemvärnet och Försvarsmakten, är det nästan omöjligt för utomstående att förstå skillnaden, och i omgivningens ögon representerar hemvärnspersonal Försvarsmakten på samma sätt som en anställd officer eller soldat. Man agerar också inom Försvarsmaktens verksamhet och behöver därför respektera Försvarsmaktens regelverk och värdegrund, för att få agera inom organisationens verksamhet – precis som volontärer behöver göra även i andra sammanhang som välgörenhet eller ideellt arbete. Man följer organisationens regler och beaktar att omgivningen inte gör skillnad på anställda eller volontärer, och uppträder som en god representant för den organisation verkar inom.
Slutord
Hemvärnet är alltså en del av försvarsmakten (litet f), men inte en del av den militära myndigheten Försvarsmakten (stort F). Banden mellan Hemvärnet och Försvarsmakten är dock starka, och Hemvärnet leds av Försvarsmakten och utför uppgifter på uppdrag av Försvarsmakten, men Hemvärnets existens regleras av Riksdagen och är inte ett internt beslut som hanteras av Försvarsmakten.
Relationen mellan Hemvärnet och Försvarsmakten är dock tätt sammanfogad och inte alltid lätt att se. Missuppfattningen att personer med hemvärnsavtal är anställda i Försvarsmakten är inte ovanliga, något som bland annat kan ses på Facebook och LinkedIn där många inom Hemvärnet anger att de är anställda i Försvarsmakten.
De flesta av Hemvärnets personal funderar aldrig över skillnaden, men skillnaden märks i detaljerna som exempelvis villkor och vilken personaltidning man får.
Tittar man tillbaka på utvecklingen hade det minskat begreppsförvirringen om begreppsskiftet från krigsmakten till försvarsmakten, hade kommit samtidigt som man upprättade förvaltningsmyndigheten Försvarsmakten. Då hade det generella samlingsbegreppet fortsatt varit krigsmakten och myndigheten hade varit Försvarsmakten – och missförstånden förhoppningsvis mindre när man tydligt hade kunnat ange att Hemvärnet var en del av krigsmakten och underställd Försvarsmakten.
Följ Petri-bloggen på Facebook och Twitter
#Hemvärnet #Försvarsmakten #Krigsmakten #Rikshemvärnsrådet
© Petri-bloggen, innehållet får inte kopieras för spridning, men dela gärna länken
Petri-bloggen 